Jag hade aldrig hört talas om Fattigmans-Amerika förrän jag lyssnade på ett föredrag på Malmö Stadsbibliotek om emigrationen till Danmark på 1800- och 1900-talen. Historikern Malin Arvidsson talade om framförallt kvinnorna som bland annat sökte sig till betplockningen. Och om den starka reaktion de mötte inte minst från kvinnoorganisationer hemma i Sverige. Döttrarna borde stanna hemma i Sverige och ta hand om jordbruket här. För att avskräcka de unga kvinnorna publicerades berättelser om hur illa det kunde gå, inte minst varnades för risken att hamna i prostitution och komma hem med en oäkta unge. Eller att de skulle spendera sin lön på prål och pynt, stassa runt på åkrarna i fina hattar istället för att skicka hem pengar till sina fattiga och lidande familjer.
Just då hade jag publicerat min roman ”Fånga ljuset” om en kvinnlig fotograf kring förra sekelskiftet. Jag hade inger nytt skrivprojekt på gång, men märkte när jag gick hem från biblioteket att en karaktär hade klivit in i mitt huvud, hur jag började spinna på en historia, hur jag förnam det välkända surret att nu höll något på att växa fram. Det var bara att sätta igång att researcha och skriva.
Emigrationen till Amerika kände jag ju till, hade skrivit en dokumentär roman ”Längtans vals” som baserades på släktingars resa till landet i väster. Tre bröder varav den ene min farfar som övergav fru och barn och stack till New York för att bland annat arbeta som bartender, hans bror musikern som försvann och som bara lämnade efter sig filmmanus, operetter och noter samt en framgångsrik bror som återvände till Sverige rik efter ha drivit en restaurang på Brooklyn. Alltmedan de ogifta systrarna hemma i Sverige idogt arbetade och försörjde familjen.
Men de som inte inte hade råd med Amerikabiljetten fick nöja sig med resan över Öresund. Och de var många. Danmark hade ont om arbetskraft, inte minst inom den växande sockerindustrin. Svenskarna fick fylla tomrummen efter de som försvunnit till Amerika.
Stina var den som resolut tog över berättelsen, en stark ung kvinna från Hököpinge i Skåne som vill bort från betfältens oändliga leriga rader. I Danmark får hon börja som roepige, plocka betor, men drivkraften tar henne så småningom via kringelikrokar till Köpenhamn och varuhuset Magasin du Nord där hon får arbete på hattateljén. Hatten kom att bli en symbol för Stina, för framgång och ett annat liv. När hon stod på kajen i Malmö och såg en elegant kvinna stiga ombord på färjan till Köpenhamn iklädd elegant resdräkt och en enorm hatt kom den bilden att bli hennes mål i tillvaron, dit hon ville och det hon kämpade för. Bort från lerfälten till ett rikt liv som bland annat innebar tillgång till böcker och kunskap. När jag lämnade Stina har hon gift sig med Aksel som arbetar på varuhusets herrskrädderi. De har inte så gott ställt, men kämpar på. Stina har också gått med i Dansk Kvindesamfund i kampen för kvinnlig rösträtt. De danska kvinnorna fick kommunal rösträtt redan 1908. Och nu gäller kampen allmänna val. I december 2022 publicerades ”Drömmen om en hatt”.
Hur det ska gå för Stina i framtiden håller jag som bäst på att formulera. Jag kunde inte överge henne, hon hängde kvar och propsade på en del två. Så då lyder jag och fortsätter skriva.
Barbro Blomberg
Mer information: www.barbroblomberg.se eller https://www.facebook.com/vestaforlag